Naken-Jannes "helikopter" i ny tappning?

Jag kan stolt konstatera att jag har lanserat ett helt nytt ord. Ett ord som, enligt det allsmäktiga Google, bara har använts i ETT enda sammanhang, EN enda gång, av EN enda person, nämligen undertecknad!

Vilket är då Ordet med stort O? Ptja... om mannen i artikeln hade utfört sina gärningar i ett annat sällskap hade nog "strippa" varit det bästa ordvalet...


Ibland är det dyrt att köra bil...

Jag fortsätter mitt bloggande på tema brottslingar, och presenterar här det snabbaste sättet att bränna pengar på. Hemresan från torsdagens jobb gick på cirka en krona metern...
Förlåt mig, kära samhälle. Jag menade det inte.

Lika som bär...


Episkt misslyckande


Den här bilden föreställer en flintskallig man i Norrköping som KUNDE ha varit på väg att skrämmas till döds av en något bortkommen, högst ofrivillig inkräktare i sitt hem.
Och den här bilden föreställer han som höll på att bli en något bortkommen, högst ofrivillig inkräktare.

Men vi kan ta det från början.

Det var en regnig dag i början av augusti. Den något bortkomne, högst ofrivillige, potentielle inkräktaren hade precis avslutat ännu en dag i allmänhetens tjänst i den östgötska trafikmardrömmen Norrköping.

Den något bortkomne, högst ofrivillige, potentielle inkräktaren körde sin nyligen inköpta Saab från sin arbetsplats till sitt hem några kilometer därifrån. Han fickparkerade den i Trollhättan ihopskruvade farkosten och konstaterade stolt att han har blivit märkbart bättre på just fickparkeringar sedan han flyttade till Norrköping ett par veckor tidigare.

Då ringde hans flickvän, och de båda började språka om ditten och datten, och lite om katten också. Hon hade tydligen bajsat utanför lådan igen (katten alltså, hans flickvän har ännu i skrivande stund inte visat sig vara något annat än rumsren).

Den något bortkomne, högst ofrivillige, potentielle inkräktaren gick in i sin trappuppgång, åkte hiss till våning tre, på vilken hans lägenhet låg, och klev av när hissen var framme. Han tog upp sin nyckel, och skulle precis sätta in den i låset när ett märkligt faktum uppenbarade sig för honom: det stod fel namn på dörren!

Det var för övrigt här som den något bortkomne, högst ofrivillige, potentielle inkräktaren var på vippen att tappa ordet "potentiell" i sin beskrivning, och faktiskt skrämma ihjäl den förmodat flintskallige gamle mannen på andra sidan dörren.

Så han gick tillbaka in i hissen och kontrollerade vilken våning han hade hamnat på. Det VAR våning tre.

"Aha, jag måste vara i fel trappuppgång!" tänkte den något bortkomne, högst ofrivillige, potentielle inkräktaren, tog hissen ner till entréplanet och gick ut. Bara för att konstatera att han visst var i rätt trappuppgång.

Det var någonstans här som den något bortkomne, högst ofrivillige, potentielle inkräktaren blev lite extra bortkommen. Han var vid rätt lägenhet, på rätt våning, i rätt trappuppgång. VAD i hela fridens namn kunde vara fel?

Då tittade han på husnumret - och insåg att han var icke mindre än 22 husnummer för högt upp på gatan.

Hans flickvän fick ett gott skratt, den förmodat flintskallige mannen kunde fortsätta läsa sin Hemmingwaybok och knapra på sin årgångsost, och den något bortkomne, högst ofrivillige, potentielle inkräktaren beslutade sig för att dela med sig av sitt äventyr till resten av världen.

Slutet gott - allting gott. Utom lukten i en trappuppgång 55 mil därifrån. Men det är en helt annan historia...

Inlägg från en hemlös

Under sommaren har jag hittills bott på icke mindre än fem olika ställen:
* Boende 1 - Mitt gamla studentrum i Sundsvall
* Boende 2 - Mitt blivande hem i Sörberge, där redan sambo, katt och två bilar huserar
* Boende 3 - Mitt tillfälliga hem i Älvsjö, när jag jobbade på sporten
* Boende 4 - Mammas lägenhet i Åtvidaberg, där jag rekreerar mig
* Boende 5 - Fasters lägenhet i Norrköping, där jag jobbar
(* Boende 6 - Jonas källare. Detta är dock en hedersplats eftersom jag för det mesta befinner mig där, och ingen bostad i betydelsen att jag faktiskt bor eller ens sover där)

Det är en bedrift i sig att avverka fem bostäder på drygt två månader, och hade också varit en stor bedrift av Posten och Svensk Adressändring att hålla reda på alla turer fram och tillbaka. Tyvärr har de inte klarat det, och jag har inte fått någon post på drygt en månad. Och får man ingen post, då kan man inte betala några räkningar. Kan man inte betala några räkningar, blir man på sikt hemlös.

Dagens läxa: bo inte på för många platser. Då kan du bli hemlös.

----------------

Hänt sedan sist:

* Jag har fått en ALLDELES gratis mjukvaruuppdatering till min SonyEricsson Xperia x10 mini. Den såg jag fram emot. Nu kanske alarmet fungerar tio gånger av tio i stället för åtta gånger av tio. Och nu kanske batteriet håller i mer än 18 timmar om telefonen ligger oanvänd. Och nu kanske det går att lägga på luren ÄVEN om det ringer när man skriver SMS. Och kanske - KANSKE - börjar telefonen inte lysa klarblått så fort man försöker göra två saker samtidigt... men jag är inte särskilt hoppfull. Mycket tyder på att den är ett monumentalt felköp, som jag får ångra bittert.

* Jag har lagt ner stora pengar på att resa till och från Sundsvall. Men trots att jag är nästan-smålänning (man kan springa till Småland från Åtvidaberg) svider det inte ett dugg. Det är snarare en njutning att betala för resorna. Men så är det väl att vara kär, antar jag :)

RSS 2.0